Påskbordets leverpastej med ansjovis och enbär
En hemkokt leverpastej som bakas i vattenbad tills den blir mjuk och smörig utan att bli torr. Ansjovis och lag ger sältan, enbär och timjan en skogig ton, och grädden gör konsistensen bredbar direkt från kylen. Skivas till knäckebröd, rågbröd eller som pålägg på påskbordets kalla del.
Ingredienser
Gör så här
Lagade du detta? Sätt betyg ⭐
Ditt betyg hjälper andra att hitta de godaste recepten — och syns direkt.
Fler recept i samma kategori
Påskens bönagryta
Vita bönor får sjuda i en sky av krossade tomater tills de är krämiga inuti och har dragit åt sig smaken av vitlök och timjan. Morötterna skärs i tjocka skivor och behåller ett litet tuggmotstånd mot bönornas mjukhet, medan spenaten rörs ner allra sist och faller ihop till mörkgröna slöjor i den heta grytan. Den långsamt frästa löken och olivoljan ger djupet i smaken, tomaterna en syra som håller rätten fräsch. Grytan är enkel att laga men rejält mättande — ett vegetariskt alternativ att ställa på påskbordet bredvid sillen och ägghalvorna, eller att koka en kylig vårkväll. Servera med knaprigt lantbröd att doppa i skyn, eller med kokt nypotatis.
Påskmunkar
Gyllene, friterade munkar med tydlig kardemummadoft och ett inkråm som är ljust och trådigt likt ett vetebröd. Utsidan har ett tunt, sockrigt knaster som ger vika direkt när man biter, och innanför möter man en smörig sötma med lätt syrlig jästton. Munkarna friteras i 175°C olja tills de fått djup färg och rullas sedan i kanelsocker medan de ångar, så att sockret smälter fast i ett jämnt lager. Doften av varm olja, kanel och kardemumma fyller köket och hör hemma i den svenska påskhelgen. Servera nybakade till kaffet, eller som efterrätt med vispad grädde och färska hallon. De kan även fyllas med hallonsylt eller vaniljkräm.
Påskens kryddkrans
En saftig och doftande vetekrans som fyller köket med den oemotståndliga aromen av nymalen kardemumma. Brödet har en mjuk, luftig inkråm med fina trådar som lossnar varsamt när du bryter loss en bit, och en gyllene yta som glittrar av pärlsocker. Smaken är mild och söt med tydliga toner av kardemumma och smör, perfekt till påskens fikastund tillsammans med en kopp kaffe eller te. Kransen är vacker att duka fram på påskbordet och räcker generöst till hela sällskapet. Servera ljummen samma dag eller rosta gärna skivorna lätt dagen efter.
Påsktårta med Lemon Curd
Tre lager vår på ett tårtfat: en spröd, smörig mördegsbotten, ett tjockt lager solgul lemon curd och ett moln av maräng med brända spetsar. Curden är syrlig och krämig — nypressad citron, äggula och smör kokade ihop till en fyllning som guppar lätt när du knuffar formen. Marängen bränns tills topparna doftar karamell och smakar rostat socker mot syran. Skär en bit och allt kommer på en gång: knäcket från botten, den svala citronkrämen och det luftiga täcket ovanpå. Servera till påskkaffet eller som avslutning på påskmiddagen, gärna med en kall halvtorr bubbel som möter syrligheten.
Påsklammstek med rotfrukter
Klassisk svensk påsklammsstek där hel lammstek får möra långsamt i ugnen tillsammans med vitlök, färsk rosmarin och rikligt med smör. Köttet blir saftigt och mört, med en gyllene yta som doftar örter och rostat smör. Runt steken karamelliserar morötter, palsternackor och potatis i lammets egen sky och tar åt sig av smakerna. En riktig festrätt för påskdagsmiddagen — vacker att skära upp vid bordet och perfekt tillsammans med en kraftig sky och en frasig grönsallad. Räcker till 8 personer och fyller hela huset med högtidsdoft från ugnen.
Påskens kroppkakor
Småländsk klassiker i sin allra finaste form — mjölig potatisdeg sluten kring en saftig fyllning av rimmat sidfläsk och gyllenbryserad lök. Skalet ska vara tunt och mjukt, kärnan kompakt men inte tung, och när du skär upp dem ångar fläskdoften ut tillsammans med kryddpepparens värme. Serveras med rinnande smör som söker sig in i alla skrymslen och syrliga lingon som skär igenom fettet. En rejäl påskrätt med rötter i bondesamhället, där varje hushåll hade sin egen variant. Ät dem nykokta, eller stek dem skivade i smör dagen efter — många tycker faktiskt det är då de smakar som allra bäst.